Att Palmgrens pianokonserten No. 2 kallas “Floden” har sin förklaring i det att Palmgren, hemma från Björneborg, fick inspiration till konserten av Kumo älv som rinner genom staden och landskapet Satakunta. Palmgren har berättat att “När jag seglade med min lillebror Allans lilla men pålitliga kutter, föddes i mig tanken att skapa ett musikstycke som beskrev Kumo älv; dess flöde, forsar, stränder och älvens utmynnande i havet, en tanke som jag förverkligade i min pianokonsert” (Palmgren, Selim; Minusta tuli muusikko eli opus 111. – Helsinki : WSOY, 1948, s. 83)

Älvens rytm och form fungerade som konkreta inspirationskällor till ett abstrakt konstverk. Palmgrens utgångspunkter i upplevelse, estetik och emotion stämmer från en annan tid och utgör en intressant grund för en visualisering gjord ur dagens perspektiv. Visualiseringen speglar och vidgar pianokonsertens tematik genom att undersöka den komplicerade växelverkan som finns mellan vattendrag och och de förändringar i miljön som människan orsakat.

Det är viktigt att bli medveten om att vattendrag alltid varit en viktig förutsättning för att vår kultur kunnat blomstra, speciellt när mänsklighetens ekologiska fotavtryck växer sig allt större. Under den industriella och postindustriella eran har belastningen på vattenvägarna ökat exponentiellt och vattendragens ekologiska jämvikt är alltmer hotad. Om den här utvecklingen fortsätter utan begränsningar kommer vi troligen att stå inför vattendragens ekologiska sammanbrott, som i sin tur äventyrar den mänskliga kulturens fortbestånd - för att inte tala om vad som sker med otaliga andra arters levnadsmiljö.

Visualiseringen visar inte vattendragen som romantisk “magisk natur”, som det är lätt att se som något från människan fristående, och vill inte heller bara visa på kritiken av den industriella utilitarismen. Istället utmanar vi åskådaren att se vattendragen som en organisk del av oss själva och vår kultur.